Bakgrund och forskning

Skriv ut

Sedan 1970-talet har den svenska kvinnorörelsen aktivt drivit frågan om mäns våld mot kvinnor och därigenom bidragit till att lyfta frågan ut ur den privata sfären och in på den politiska dagordningen. Under 1980- och 90-talen har en mängd studier och forskning om mäns våld mot kvinnor vuxit fram och det finns ett ökat intresse och ett behov av kunskap kring dessa frågor.

Forskningen och kvinnorörelsens kamp har i stor utsträckning bidragit till att påverka och förändra den juridiska synen på våld mot kvinnor. Sedan 1982 betraktas våld mot kvinnor i nära relationer i juridisk mening som ett samhälleligt problem som faller in under allmänt åtal och 1999 infördes även den unika brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning. Detta innebär ett juridiskt erkännande av de olika former av våld som riktas mot kvinnor av män de lever, eller har levt, i en äktenskapsliknande relation med. Rubriceringen syftar till att se de enskilda våldshandlingarna i ett större sammanhang och därigenom skärpa straffet för systematiska och upprepade kränkningar som var för sig relativt lågt straffvärde (exempelvis hot, misshandel, hemfridsbrott och ofredande).

Det finns en mängd statistik och kunskap om mäns våld mot kvinnor i Sverige idag, bland andra Brottsförebyggande rådet (Brå) och Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK)har gett ut ett flertal publikationer och statistiska sammanställningar. Det bedrivs även akademisk forskning på området och beroende på disciplin och teoretiska utgångspunkter presenteras olika typer av förklaringsmodeller - individuella, kulturella eller strukturella.
Huvuddelen av svensk forskning tar dock, i likhet med politiska utredningar och samhälleliga satsningar, sin utgångspunkt i att sociala och ekonomiska orättvisor mellan könen är en grundläggande orsak till förekomsten av mäns våld mot kvinnor.

Det finns en utbredd missuppfattning om att det är en viss typ av män som brukar våld, men det finns ingen entydig forskning som visar på detta, utan omfångsundersökningar visar snarare att mäns våld mot kvinnor är mycket vanligt förekommande och är någorlunda jämt fördelat över olika samhällsskikt. Däremot visar statistik från Brå att i fall med dödligt våld mot kvinnor i nära relationer så kännetecknas gärningsmannen många gånger av låg social status eller psykisk sjukdom.

SKR har en feministisk utgångspunkt och tolkar därigenom mäns våld mot kvinnor huvudsakligen som ett uttryck för en maktordning mellan könen i samhället. De strukturella sambanden synliggörs inte minst på ett globalt plan, då mäns våld klassas som en av de främsta hälsofarorna mot kvinnor världen över (FN). Bristande jämställdhet och kulturella föreställningar om kön och genusrelationer är en förutsättning för uppkomsten av mäns våld mot kvinnor. De strukturella förklaringarna kan sedan förstärkas av individuella och kontextuella förklaringsfaktorer som agerar utlösande och/eller förstärker kvinnans utsatthet.

Ojämställdheten finns inbyggd i vårt samhälle. Alla måste vi förhålla oss till den, oavsett om vi lever i hetero- eller homosexuella förhållanden. Män som brukar våld är inte nödvändigtvis ”avvikande” och det går därmed inte att på förhand avgöra vilka män som är tänkbara våldsverkare eller vilka kvinnor som riskerar att drabbas av våld.