FN:s kvinnokonvention

Skriv ut

Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1979. Sverige undertecknade konventionen som första land den 7 mars 1980. Idag har de flesta stater (186 st) anslutit sig till konventionen men t ex USA står fortfarande utanför. Dessutom har många länder lämnat in väldigt omfattande reservationer.

CEDAW är liksom övriga konventioner om mänskliga rättigheter en förpliktelse för de stater som ratificerat den. Den handlar alltså inte om ansvar enskilda individer emellan utan om det ansvar staten har för att garantera kvinnor och män samma rättigheter. Därför finns också ett övervakningsorgan inom FN, Kvinnodiskrimineringskommittén, som ska granska huruvida staterna uppfyller sina åtaganden under CEDAW.

Utgångspunkten för kvinnokonventionen är en medvetenhet om att en ändring av mannens traditionella roll liksom kvinnans roll inom samhället och familjen är nödvändig för att full jämställdhet skall uppnås. Man är besluten att genomföra principerna i konventionen och vidta de åtgärder som krävs för att avskaffa diskriminering av kvinnor i alla dess former.

Enskilda individer i länder som ratificerat protokollet kan vända sig till kvinnokommittén om de uttömt alla andra möjligheter att få gehör när de blivit utsatta för kränkningar. Protokollet ger också kommittén rätt att på eget initiativ undersöka misstankar om kränkning av CEDAW. Vart fjärde år måste medlemsstaterna lämna en rapport om hur de levt upp till konventionens artiklar.