Våld i hbtq-relationer

Skriv ut

Våld förekommer i alla typer av parrelationer, oavsett parternas sexualitet och könsidentitet. En kvinna kan bli våldtagen av sin flickvän, en man slagen av sin make och en transkvinna hotad av sin pojkvän.

Våld i nära relationer är ett mycket komplext problem som många gånger kännetecknas av att det pågår systematiskt under en längre tidsperiod och även innefattar en psykologisk nedbrytning av den som är utsatt. Ofta är det svårt att bryta upp och lämna relationen.

När våld förekommer inom en hbtq-relation kan omständigheter som homofobi/transfobi göra att paret redan från början är mer isolerade och utlämnade till varandra. Det kan vara så att en eller båda i relationen har liten eller ingen kontakt med sina familjer och att många vänner är gemensamma.

Om den som utsätts inte är öppen inför sin omgivning med att hon är homosexuell, bisexuell eller transperson kan hot om att ”outa” henne bli ett sätt för partnern att utöva makt och kontroll.

Det finns många myter kring våld i samkönade parrelationer, varav den vanligaste – särskilt när det gäller lesbiska relationer - är att det inte alls förekommer. En annan är att man inte kan utsättas för våld av någon som har ungefär samma kroppsliga storlek och fysiska styrka. Dessa stereotypa föreställningar försvårar för brottsoffer som söker stöd och hjälp. De kan också göra att man som utsatt inte själv identifierar sig som våldsutsatt.

Att ge ett bra bemötande
För att de som arbetar med att möta våldsutsatta personer ska nå hela sin målgrupp oavsett sexualitet och könsidentitet krävs förståelse för heteronormativitet, komma ut-processen, och den särskilda utsattheten för transpersoner och unga hbt-personer. Okunskap och omedvetenhet kan leda till kränkningar och diskriminerande behandling i mötet med den stödsökande.

Att behöva ”komma ut” när man söker stöd och hjälp, kan vara påfrestande i en redan utsatt situation. Rädslan för att behöva mötas av förutfattade meningar, okunskap och homofobiska/transfobiska kommentarer i ett läge där man redan känner sig utlämnad och sårbar kan leda till att man väntar i det längsta med att söka stöd.

Därför är det viktigt att som organisation själva ”kommer ut ur garderoben”. För tjej- och kvinnojourernas handlar det om att visa att verksamheten vänder sig till alla som definierar sig som kvinnor eller tjejer. En regnbågsflagga tydligt placerad i lokalen eller på hemsidan är en bra början. Det är också viktigt att vara reflekterande kring sina egna föreställningar om hbtq-frågor, samt vilka som ingår i "gruppen kvinnor" och/eller "gruppen män".

Som i alla fall av våld i nära relationer är det viktigt att komma ihåg att det kan finnas barn med i bilden.