Dela
Skriv utFlyttade till min nya sambo för 4 månader sedan och har hamnat i ett rent
helvete. när vi kom fram med flyttlasset packade sambon in allt i ett
förrådsutrymme, vi fick knappt ta in kläder efter behov i huset. Och har
fortfarande inte fått göra det. Förra månaden var hemsk, 20:- att handla
presenter åt mina tvillingar för, inga pengar att köpa blöjor eller mat
för, trots detta har vi enligt soc norm så att vi ska klara oss. Vad som
inte ingår i normen är sambons shoppingberoende. Han tar sig även råd att
gå ut att äta med sina vänner flera ggr per vecka medans vi andra i hemmet
inte ens kan få en fullvärdig måltid. Idag har vi 13 grader varmt inomhus,
för strömmen ska sparas på, detta trots att jag har en ledsjukdom som
förvärras av kyla. Jag längtar hem, men vet inte hur jag ska ta mig ifrån
detta och inte heller om det finns något hem att återvända till. Kan bli
så att fogden lägger beslag på mitt gamla hem Hjälp vad ska jag ta mig
till? Jag orkar inte kämpa längre...
Hej, klokt att du vänder dig utåt för att komma på lösningar. Du berättar att sambon sett till att dina och dina tvillingars saker är inpackade i ett förråd, ni har det kallt inomhus och dessutom lägger han beslag på era gemensamma pengar, både till sitt shoppingberoende och till sina måltider med vänner. Du undrar vad du ska ta dig till.
Kvinnojourens erfarenhet är att många kvinnor råkar ut för sådana här killar som utnyttjar situationen och som bara tänker på sig själva. Jag kan förstå att du kämpat nu i några månader för att försöka få ordning på tillvaron.
Jag anar att du vill separera så snart som möjligt, men att problemen känns alltför stora. Jag föreslår att du kontaktar närmaste kvinnojour för samtal och rådgivning. Du finner telefonnumer under "Hitta en jour nära dig". De kan även hjälpa dig med kontakterna till socialtjänsten. Du är i en svår situation, men du har rätt att få hjälp. Det är socialtjänsten i kommunens som du bor i som har det yttersta ansvaret att hjälpa dig.
Var också beredd på motstånd från hans sida. Det kan bli så att han försöker att övertala dig att stanna. Kvinnojourens erfarenhet är sorgligt nog att det sådana här män lovar, inte brukar hållas.
Det är starkt av dig att du nu tar tag i saken. Fortsätt nu att kämpa, men med en ny inriktning, ordna upp tillvaron för dig och dina barn. Jag hoppas nu att du får kontakt med hyggliga människor som kan vara ditt och barnens stöd. Du får gärna skriva igen.
Med vänlig hälsning från Ulla
