Så kan du prata med barn om våld

Skriv ut

Ofta är det en pappa som utsätter en mamma för våld, hot eller kränkningar. Under SKR:s medlemsutbildning med tema Barn och unga, lag och rätt berättar Marianne Söder, socialpedagog och verksam på Ersta fristad, om att samtala med barn som har upplevt våld.

Hon börjar med att läsa högt ur bilderboken ”Den arge” som handlar om Boj vars pappa slår hans mamma. Bilderna visar hur Den arge växer fram i pappan; han sväller ut över bilderna, alla ritade ur ett underifrånperspektiv, medan Boj blir mindre och nästan försvinner.

Marianne berättar att många kvinnor som hon träffar inte inser hur pass mycket barnen också påverkas av våldet. En vanlig föreställning är att små barn inte förstår vad som händer, inte kommer ihåg och därför inte tar skada.

– Det är snarare så att ju yngre barn, desto större skada. Barnen minns våldet i kroppen men kan inte prata om vad de har upplevt och på så vis komma vidare, säger Marianne.

Symptom
Barn som upplevt att en förälder utsätter en annan för våld kan uppvisa många olika symptom, bland andra:

• Sömnbesvär. Oro och mardrömmar som stör sömnen. Många barn ligger vakna för att försäkra sig om att pappa inte ska slå mamma.
• Stökighet eller bråkighet. Många barn som upplevt våld blir feldiagnostiserade med ADHD, för att man missat att ställa frågan om våld.
• Våldsfixering. En del barn vill bara se på våldsamma filmer eller läsa våldsamma serier.
• Psykosomatiska besvär som magont och huvudvärk.
• Ansvarstagande. Barn som skyddar sin mamma, sina syskon, tar hand om hemmet och är duktiga i skolan. De barnen får sällan frågan hur de mår. 

När en förälder utsätter en annan för våld hamnar barnen ofta mittemellan och båda föräldrar kan bli väldigt skrämmande; förövaren i sin våldsamhet och den som utsätts i sin förtvivlan.

– Forskning visar att skadorna på ett barn är värre av att se sin mamma bli misshandlad än att bli misshandlad själv, berättar Marianne. Känslan av maktlöshet är enorm. Man undrar; Vad händer med mig om mamma dör?

Att samtala med barn om våld
Liksom vuxna måste prata om våldsutsatthet för att gå vidare, har barn behov av samtal om sina upplevelser. Marianne pratar med barn enskilt, i grupp och också i hög utsträckning med barn och mamma tillsammans.

– Mammorna måste förstå hur deras barn påverkas och själva prata med sina barn om våldet, menar Marianne. 

Böcker är ofta en bra utgångspunkt för samtal. Marianne berättar att barn ofta reagerar med frågan ”Hur har de kunnat skriva en bok om mig?” när hon läser böcker om familjer där den ena föräldern utsätter den andra för våld.

– Man ska inte vara rädd för att de här berättelserna eller bilderna är för läskiga för barnen. Det är ingenting jämfört med vad de har upplevt.

Tips på vad man kan tänka på när man möter barn som upplevt våld

• Bekräfta för barnen vad som händer. Ofta har barnets upplevelser av våld, kaos, kränkningar, stress och bråk förminskats eller negligerats. Den våldsutsatta parten skyddar ofta förövaren, ”Pappa menade inget och han älskar dig ändå”. Istället för att skydda barnet kan det leda till känslan av dubbla verkligheter; det man upplever och det som vuxenvärlden menar att man upplever. Bekräfta istället för att släta över eller bortförklara. Säg att ” Ja, mamma gråter nu och det är inte ditt fel och jag ska prata med henne nu” eller ”Ja, pappa kränkte mamma och det var inte ditt fel”. Barnen behöver få sin verklighet bekräftad!
• Avlasta barnen. Var tydlig med att barnen inte bär något ansvar eller någon skuld, och att de inte är ensamma! Läs böcker tillsammans som bekräftar att det finns andra barn som varit med om samma sak.
• Prata om hemligheter. Det finns roliga hemligheter som ger en bra känsla, som att man har en födelsedagspresent till sitt syskon. Sedan finns det tråkiga hemligheter som ger en dålig känsla, och det är inte bra att hålla dem inom sig.
• Det är okej att vara glad! Barn behöver höra att det är okej att leka och skratta trots att mamma är ledsen.
• Har barnet själv utsatts? En del barn har själva utsatts för våld, sexuella övergrepp eller gränsöverskridanden som att tvingas att se på porr.
• ”Jag längtar efter pappa”. Fråga vidare vad det betyder att man längtar efter sin pappa. Det kan betyda att man längtar hem, eller att man är rädd för att man hört sin pappa hota med att ta livet av sig. Det kan betyda att man känner skuldkänslor eller att det inte är rättvist när man är mer med sin mamma än sin pappa. En del barn tar också över föraktet mot sin mamma och tror inte att hon klarar av vanliga, vardagliga saker som att köpa skolmaterial till barnen.
• Ordet förlåt. Hur många gånger ska man tro på ett förlåt, är allt okej om man ber om ursäkt efteråt, måste man acceptera ett förlåt? Prata med barn om deras egna gränser.
• Matrjosjkan. Använd lekfulla inslag för att knyta an till barnen och få en ingång till samtal. En rysk docka kan användas för att prata om hur liten man känner sig när man upplever våld, eller för alla hemligheter som man bär på.